Mörk är din skrud du höstdimmans brud
Månens sken beslöjad i din famn
Virvlar i trans likt vildvittrors dans
Ödet beseglas i jordens blod
Vindens lyrik; en ödslig musik
I löven den skaldar sin sång
Svunnen i tid är all ljuv alkemi
Från böner som hördes en gång
Hymnernas kall besitter seklers makt
En urkraft som bedrar, frestar, förtär
Här i förfall, under skogstemplets valv
Här härskar jag i enslig majestät
Trälar bävar
Min blick förtär all kunskap
Skimrar, viskar
Dödens hand förlöser världen
Sfärer av tid, sfärer av strid
I hjärtat, i blodet, i själen
Brinner i kalken, brinner i spegeln
Ditt hjärta, ditt blod, din själ
Tomhet så stilla, andar krossas
Tyst öppnas helgedomens portar
Kliv in
Sagornas rus förbleknar med livets ljus
Välkommen, evigt liv, ge mig din hand
Skogen är tyst, vår väg stjärnbelyst
I sinnet växer skuggan ur sitt skal
Vanvett, visdom
Själar vävs i urbrunns lindor
Tvivel, ängslan
Hädanfärden oförsonlig
I vinden, i blodet, i natten, vi dör
I tiden, i jorden, den stunden är här
Den drömmen, den myten, det sista jag begär
Föds åter
Ta ditt liv i häxkapellet