Tänker ge tortyr till den värld som mig övergav
Tänker vara snäll och ge omedelbar död till de mest naiva,
till de som knappt förstått sin spegelbild.
För länge vandrade jag runt och saknade känslan
av att få bli någon och att vara något.
Hat och vanmakt genererades och visst behövde en kanalisering ske!
Tänker inte mildra mig då jag ser offrens snarast äckliga tårar då vapnet höjes
Tänker inte göra mig resonlig då de som svek skola tas av daga,
de som ändå är för dumma för att känna ånger eller rädsla.
Vreden jag känner är vi; den brummar i den morska stridsvinden,
den får hår och kläder att smiska runt kroppar, mot sköldar,
mot snårpassagerna de trånga
Män och barn som mött en rå död finns alltjämt
i denna smutsade vind och ömsom barnahand som
blodrostad egg söker kontakt med kind, strupe eller hätta
Den längtan som aldrig besvarades blev
till stillsam aggression och den kärlek som hade lagrats i
väntan på att få ges tog formen av en rasande ilsk demon vars
kraft innebar yttringar av hänsynslös vedergällning!
tänker inte hålla något igen då min ovalda självförsakan omvandlas i blodig aktion
tänker ge igen för andra som aldrig nått
kampens front och som förtappats på grund av frustration
hatet jag konsumerar, hatet jag kläs
i får inte göra mig till en självförvanskad individ
måste låta den få uttryck genom mig, så låt ske det som ske måsta!
mina ögon kommer att svida, jag kommer känna mig trött, men ingen tår från
mitt öga över de som dött. de kristna som flugor kommer att gå åt,
och det sista ordet jag från dem får höra är : förlåt