Ett sändebud från förr sprider sitt lömska ord
En afton som denna finns fruktan i oss alla
Enklaven är sammanträdd
Molnen hukar sig bland toppar
En blodsbön är sagd
Hissa den sista flaggan
Ur horisonten reser sig vraket
En tidsålder i din djupa famn
Jag föder horisonten
Jag vadar i dess blod
Jag tronar över havet
Dess liv forsar ur mina sår
I slutet väntar han dig
Ur eoners kraftfulla grepp
Lösgörs dimman till slut
Andas in
Ditt kall åter är