Farväl
Ett sista adjö till livet vi skövlat
Inget på dessa marker gro utom hat
I mörkret vajar förvänt dödens tistlar
Ur det öde grå tornar sig ett monument mot de vilda skyarna
Med dovt muller hälsar åskan sin frände
I en malström av själasplitter håller hon hov
Askans drottning
Hennes skrud vävts av förkolnade lik
Ansiktet dolt i dunkel
Blott den blodröda blicken skär genom dimman
Hjärtats syner i det livlösa tornet flockas
Dit de med häxkonst förletts
Med askgrå värja hon klyver dem i skärvor
Ordlöst liven faller till marken
Likt snöflingor ur tomhetens moln